Framgångar för Splash under årets landslagsuttagningar

Andreas Sandberg lyckades kvalificera sig till nästa års VM-lag i mete genom att vinna sin sektion båda dagarna under sista uttagningshelgen. Här är hans rapport från tävlingen i Norrköpings hamn.

”Första dagen lottades jag till platsen näst närmast ån vilket på pappret var en bra lott. Jag lodade djupet och bestämde mig att fiska kastmete 32 meter ut. Det var nästan helt vindstilla så det skulle bli lätt att kasta. Jag satte också upp 13 meter take-a-part och ett sexmeters långspö om övrigt inte fungerade. Vid starten mäskade jag 25 bollar på kastmetet med slangbella men med en svag vind i ryggen och då vi sitter på en hög kaj flög mina mäskbollar två extra meter. Ingen fara skedd men jag fick tänka om kring min markering på linan för avståndet så jag och sedan fiskade där jag hade mäskat. Kastade också i ett tiotal bollar på 13 meter och ett tiotal mindre med kopp för extra precision.

Jag hade förväntat mig trögt fiske men det visade sig att knappt någon fisk över huvud taget nappade i starten. Endast min granne till vänster, Anders Tersby, lyckades får några mindre braxen direkt i starten. Det tog en god stund innan jag fick något och då var det en mört och en braxen. Jag fortsatte att mäska regelbundet för kastmetet och även om fisket aldrig blev bra lyckades jag få åtta braxen och två mörtar som vägde drygt 7 kilo vilket gav en säker förstaplacering.
Andra dagen bjöd på lika bra väder men en ökande vind från höger fick mig att bli mer skeptisk till att kastmete skulle fungera. Nåväl, jag valde ändå att mäska på samma sätt som dagen innan och genom att byta slangbella kunde jag komma precis på 32 meter som jag hade tänkt. Jag mäskade samma mängd på kastmetet som lördagen men valde att kasta i allt mäsk för hand på 13 meter take-a-part. Vid startsignalen var jag snabbast ute på fiskeplatsen och flötet dör direkt och jag kunde veva in en fin mört. Fisken hade kommit in under natten och de flesta på sektionen fick fisk. Christer Engvall två platser till höger fick mer än jag i början men efter en stund fick jag igång fisket ordentligt och gick ifatt. Under tävlingen fiskade jag uteslutande kastmete och fick till slut 38 fiskar som tillsammans vägde 16,5 kg. Drygt hälften av vikten bestod av braxen och resten björkna och några mörtar. Jag lyckades vinna även denna dag och tvåa på sektionen blev Marcus Enström.


Mäsk för kastmete: 2 kg Sensas Etang, 1 kg Sensas Bremes och 2 kg Terre de Somme.
Mäsk för 13 meter: 2 kg Sensas Gros Gardons, 1 kg Sensas Carpes Fines och 2 kg Terre de Somme. Krokbete: Mestadels en liten mask och två röda maggot på en Milo 303 storlek 14 eller 12. Tafs Sensas Super Competition 0,13 mm alt 0,149 mm.
Det är viktig för att veta var man fiskar vid kastmete och jag markerar alltid på linan hur långt ut jag tänker fiska. För det använder jag Sensas markeringspenna. Den håller bra och går samtidigt lätt att ta bort vid avslutat fiske.”

Kontakta gärna Andreas via Facebook för att få tips om hur du kan öka dina chanser att få fisk vid tävling.

Tillbaka

Splash tar guld igen!

För andra året i rad lyckas fiskeklubben Splash från Göteborg vinna SM för klubblag I internationellt mete. Platsen för årets svenska mästerskap var Göta Kanal nära Töreboda. Splash vann före Constellation och SWEA i hård kamp. Det skiljde bara fyra poäng mellan ettan och tvåan. Fisket i Göta Kanal är utmanande och små skillnader i mäskning och taktik kan ge stora utslag. Laget, som bestod av Anssi Lehtevä, Henrik Bengtsson, Mikael Tono och Andreas Sandberg, förberedde sig på de flesta metoder då träningsfisket en vecka innan inte hade gett några tydliga besked.Som segrare på SM får laget representera Sverige vid nästa års VM för klubblag i Kroatien.

Lördag 22 september

En kraftig höststorm under första dagen gjorde fisket väldigt svårt men laget lyckades ändå mycket bra. Mikael på A sektionen vann genom att mestadels fiska take-a-part efter mört. Anssi på B-sektionen låg länge efter men lyckades till slut få en fin braxen som tillsammans med lite småfisk gav honom en tredjeplats. Andreas på C-sektionen lyckades vid halvtid få flera större braxen på bottenmete och kunde vinna sin sektion med dagens högsta vikt 3,5 kg. Henrik på D-sektionen hade också en tuff star men fick igång löjan så pass bra att han knep en tredjeplats, bara några hekto efter vinnaren. Laget fick ihop 8 poäng före FK Match på 12 poäng och Constellation på 13 poäng.

Söndag 23 september

Dagens fråga var hur löjan och braxen skulle nappa? Lagets plan var att börja med löja för att sedan försöka få braxen när den väl började nappa. Löjan visade sig vara helt bortblåst och braxen var inte så huggvilliga som laget hade räknat med. Det var bara Anssi som lyckades få någon större fångst och vann sin sektion enkelt med dagens högsta vikt 3,1 kg. Mikael kunde också vinna sin sektion med några mindre braxen. På C-sektionen var det nästan fisktomt och Andreas lyckades bara få ett par mindre braxen och några mörtar och blev 6a. Henrik hade även denna dag en dålig start men gjorde en stark insats och kom tvåa. Söndagen vanns av Constellation med Splash strax efter. Eftersom göteborgarna hade ett försprång från lördagen kunde laget ta hem segern.

Stort tack till Claes Hedström och Jan Bergström för hjälp under helgen! Också ett stort tack till Constellation för ett bra arrangemang och god kamp!
Vi ser redan fram emot nästa års SM!

Andreas Sandberg för Splash

Tillbaka Tillbaka

En helt fantastisk abborrmorgon

Vad passar bättre än lite härlig läsning från våran team medlem Per Stenberg när han tillsammans med vänner har ett helt fantastiskt abborrefiske.

Tillbaka

Fånga borre på plåtbitar!

Läs hela artikeln här:

https://www.splashfishing.com/wp-content/uploads/2017/12/FF.7.2017_platbitar_ny.pdf

Tillbaka

Splash tar SM Guld i Rögle Dammar!

Vid årets SM för klubblag i internationellt mete lyckas laget från fiskeklubben Splash på ett övertygande sätt knipa guldet före SWEA och Constellation.

Det är andra gången som SM hålls i dammarna strax utanför Lund och trots att flera av lagmedlemmarna var med 2005 då det sist begav sig tränade laget på plats ett antal gånger för att vara väl förberedda.

 

Damm 5 visade sig under träning och tävling före SM:et vara lika svårfiskad som förväntat och taktiken för den dammen kom att bli abborre på take-a-part och feeder.

Damm 3 har varit tävlingsvatten ett flertal gånger de senaste åren och där hade laget en klar bild att mört på take-a-part allt från 13 m till 9 m skulle bli den vinnande metoden. En liten osäkerhet fanns kring de jättebraxnar och sutare som kom upp under tävlingar i juni tidigare i år men laget kom fram till att det var för riskabelt att satsa på stor fisk.

 

Lördag 23 september

I damm 3 fiskade Andreas Sandberg sektion A(8) närmast vägen och Mikael Tono sektion B(14) på skogsidan. Lagets taktik för denna damm var att mäska med 5-6 bollar vardera på 11 m respektive 13 m. Andreas mäskade också en plats på 5-meters långspö med en boll mäsk med jokers och ett par bollar jord med klippt mask och casters samt en kopp majs. Taktiken var att  toppa upp platsen med en mindre boll så snart fisken visade tecken på att försvinna  och gå över till nästa uppmäskade plats och upprepa samma procedur.

Taktiken fungerade mycket bra och både Mikael och Andreas lyckades vinna sina respektive sektioner övertygande. Mikael hade ca 80 mörtar som vägde 2360 g och Andreas hade 17 abborrar och 74 mörtar som vägde 3140 g.

 

I damm 5 fiskade Henrik Bengtsson sektion C(14) närmast vägen och Anssi ”Tungvä” Lehtevä sektion D1 på skogsidan. Här var taktiken att mäska så många platser som man kunde behärska vilket innebar en kort och en lång plats på feeder med maggot och jokers i en blandning som mest bestod av svart leem. På take-a-part mäskades en plats för mört med mer mäsk än jord och ett par kortare platser med enbart jord. Som beten användes jokers och röda maggot eller pinkies.

Henriks kantplats visade sig vara en nitlott för feederfisket då en grynna effektivt stoppade feederfisket och Henrik fick koncentrera sig på take-a-part. Han lyckades fånga ett gäng abborrar som vägde 1700 g sammanlagt och det räckte till en 2:a plats.

Anssi varierade hela tävlingen mellan take-a-part och feeder och fick ingen riktig snurr på fiske men lyckades slita ihop 1040 g abborre och mört och en 6:e plats på sektionen.

 

Med resultaten  1+1+2+6 låg Splash etta med 10 poäng , fem poäng före Constellation och SWEA, båda på 15 poäng.

 

Söndag 24 september

Andreas hamnade på A5, Mikael på B6, Henrik på C12 och Anssi på D12.

I damm 3 trodde vi på bättre fiske eftersom det blåste mer och var soligt men det visade sig snabbt att det snarare blev sämre fiske, speciellt på B-sektionen där platserna längst ena kanten var helt överlägsna och platserna på andra änden av sektionen sämre. Mikael som satt mitt på sektionen fick kämpa för varje fisk. Mycket gräs på platsen och mängder med  groplöja på  mellan 1-3 g  som gjorde det omöjligt att fiska med mygglarver på kroken. Tvingad att fiska med maggots och pinkies under hela tävlingen lyckades han gneta ihop 25 mörtar ute på 13m som vägde  740gr  och knipa åt sig en 4:e plats.

Andreas på A sektionen hade en väldigt bra start och fick 30 mörtar under första timmen. Efter det varierade fisket av och till och han kunde till slut väga in 2400 g och med det vinna sektionen. Han varierade mellan 13, 11 och 9 m take-a-part.

 

Henrik fiskade take-a-part mest hela dagen och växlade med ett 0,8-1 g flöte och en 18 krok med en mygglarv för de svårtrugade abborrarna. Han vägde in 880 gr och tog även denna dag en fin 2:a plats.

Anssi hade en riktigt tuff start och hade bara en liten abborre efter knappt halva tävlingen. När han sedan koncentrerade sig på bottenmete och fiskade över stora ytor lyckades han ta totalt sju abborrar under en kort stund och vägde in 800 g för en 4:e plats.

 

Förutom Mikael, Anssi, Henrik och Andreas bestod laget av Mattias Pozsgai och Gyula Bercenyi som agerade lagkaptener och de jobbade verkligen stenhårt hela helgen både före, under och efter tävlingen. Utan den information och peppning de gav hade laget inte lyckats så bra. De stod i regelbunden kontakt med de fiskande och meddelade om hur de låg till på sina respektive sektioner och därmed om de skulle fortsätta att fiska enligt plan eller byta taktik.

 

Efter invägningen på söndagen stod det tidigt klart att laget hade lyckats riktigt bra  och att Splash hade tagit guld. Vid prisutdelningen visade det sig att laget hade vunnit med hela 20 poäng före SWEA!

 

Nu kan Splash se fram emot ett VM för klubblag i Ungern under 2018.

 

Ett stort tack till Balans för ett bra arrangemang och till lagets sponsor Sensas.

 

Detaljer:

Mäsket bestod av Sensas i sorterna 3000 Super Black Etang, Noire och Gros Gardon (finmalt) . Detta blandat med svart leem, och kokt hampa. Beten i mäsket var jokers, pinkies och lite casters.

Damm 3: Flöten i storlekarna 0,6-1,25 g beroende på vind och hur nappvillig mörten var. Krok i storlekarna 18 och 22. Tafs Sensas Super competition 0,08 och 0,07 mm. Elastic Sensas 0,8 mm.

Beten: mestadels mygglarver men även röd pinkie

 

Damm 5: samma mäsk som i damm 3 på take-apart och i feedern maggots ,  enstaka maskbitar och jokers blandad med lite svart leem . På kroken mestadels maggot och enstaka maskbitar och blodisar.

 

Andreas Sandberg/Splash

Tillbaka

Det krävs jävlar anamma!

Tillbaka Tillbaka Tillbaka

Efterleksfiske med Manuel och Martin!

Martin och Manuel var iväg på gäddfiske under ett gäng dagar tillsammans med kompisarna Petter och Victor. Vi riktade in oss främst på pelagisk efterleksgädda och resultatet slutade med fina toppar och ett tjugotal fiskar på snittvikten 7-7.5 kg. Temperaturen första dagen låg på ca. 14 grader och hade gått upp till hela 17-18 grader dagen vi begav oss hemåt. Vi fiskade då mestadels i gassande sol och knappt någon vind vilket resulterade i generellt sätt trögt fiske. Fiskarna vi kom i kontakt med högg främst under tidig morgon och sen kväll eller under de tillfällen vinden tilltog eller molnigheten ökade. Att fiska pelagiskt kräver som många vet tålamod. Sol är absolut ingen negativ faktor som brukar vara fallet när man fiskar grundare eller i skärgård. Men vind är helst ett måste, åtminstone att det krusar. Vi föredrar växlande molnighet och kontinuerlig medelvind upp till 6 m/s för det pelagiska. Om vinden går över detta brukar vi fiska mer kanter och grundare toppar med närliggande djup samt öka takten på invevet, dvs. ”speed” fiske.

Under eftermiddag sista heldagen samt sista halvdagen mulnade det på rejält och med informationen från de första dagarnas fiske i bagaget lyckades vi då knipa turens båda tior. Manuel stod för trippens topp på 11.6 kg och Petter för turens andra plussare på 10.7 kg.

Manuels 11.6a fördelat på 118.5 cm kom strax efter ett kraftigt skyfall på en topp på 3 m intill stort djup, se bild 1. Fisken tog på betet Dexter Shad 25 i färgen Motoroil Special riggad med 15 gr skalle, se bild 2. Detta bete i just denna färg plockade Manuel många av trippens metersfiskar på. Han fiskade framförallt med denna när det mulnade på sig.

Missa inte att anmäla era gäddor tagna på Dexter Shad till tävlingen Dexter big pike! Information finns på https://www.splashfishing.com/dexter-big-pike/. 

Under det soliga vädret, som gällde generellt sätt under trippen, fungerade jerkbait riktigt bra. Annars klara färger, gärna med glitter. Ett tips, som många missar under det pelagiska fisket vid denna period, är att fiska strax under ytan. Många väljer att vikta betena vilket då gör att man missar många aktiva gäddor i ytskikten. Vi fiskar främst betena från ytan ner till 1 m under (gäller alltså det pelagiska fiske efter leken). Gäddan är även så pass aktiv nu och har absolut inga problem att stiga rejält.. 

Bild 3 visar en av trippens bättre medelfiskar tagen av Martin, Gäddan föll för en Gbump 20 i färgen Deep Blue riggad med en 14 gr G’Flip, se bild 4. Gäddan var kompakt med fin ryggbredd och hade en längd på 105 cm. Denna kom strax innan solen gick ned på en 8 m topp intill 25 meters djup. Riggningen med G’Flip är verkligen supersmidig. Shaden är till en början shallowriggad där G’flippen med önskad vikt hängs på enkelt. Finns många liknande varianter men vi tycker att G’flippen är en av de mest diskreta. Helt klart ett måste i lådan.

Tillbaka

Premiärtur för gänget från Västerås!

Premiärturens mål var högt satt: att fånga varsin abborre på minst 1500g. Då vi var på helt nytt vatten så var det lite extra spännande.

Vi inledde vår fiskehelg med en halvdag och testfiskade viken dit vi styrt vårt ekipage, men till en början fick vi bara gädda på de platser vi provade. Trevligt att det nappade, men inte helt enligt plan. Till sist hittade vi ett ställe som höll lite betesfisk, vi ankrade upp och börja kasta. Det tog inte allt för lång stund innan jag fick den första abborren och den vägde strax över 1kg, helt klart en bra inledning. Strax därpå fick jag en till av samma kaliber, båda högg på en Gunki G´bump 8cm, färgen Red Ghost. Sedan valde jag att testa en Nitro Shad 90 i nya färgen UV Perch med ett nitro huvud på 10g och det small igen! Ännu en fisk på över 1kg på samma ankring!

Perra å sin sida la ett kast lite längre bort längst gräskanten och nöp en fin abborre på strax över 1.2kg som tog på en Illex Glossy Shad 3.8″ i färgen Perch. Efter det så fortsatte jag att kasta rakt in i gräset med min Nitro Shad och jigga den upp och ner i gräset då snäll det ytterligare två abborrar på över kilot på två kast i rad. Efter det uppstod stiltje i nappandet under en period, men som avslut drog Perra ytterligare en på strax över 800g. En helt okej första dag med andra ord. Detta bådade gott inför andra dagen.

Andra dagen bjöd på riktigt skitväder rent ut sagt! Kallt som tusan och regn precis hela dagen. Vi fortsatte att prova oss runt på flera spottar, men precis som dag ett inledde vi med att bara få gädda. Vid lunchtid hade vi endast en abborre på strax över 800g i båten, tagen av Perra. Efter en lunch tillsammans med några lokala fiskare som gav oss lite tips så åkte vi och värmde oss och torkade kläderna för att mäkta med kvällstimmarna.

Vi åkte ut och började fiska med wobbler av olika slag men det gav bara en gädda. Sen satte Perra på en Illex Nitro Shad 90 i färgen UV Perch och smack! ”Det är en gädda” säger Perra, men efter några sekunder hör jag ”Nej det är en stoooor abborre!” och jag skyndar mig och håva den.”Wow den här är över 1500g” Vi valde att sumpa fisken en kort stund för att se om det var mera fisk i farten, men ingen i samma kaliber. Perra fick en mindre abborre på strax över 900g innan vi vägde den stora abborren. Kommer inte att glömma när jag ser Perras ögon när vägen stannade! Den väger över 1800g, shit! Vi jublade, fisken vägde 1830g och Perra fick en rejäl höjning på sitt personbästa på abborre. Vi nötte på i ytterligare en timme i rusket utan vidare fiskelycka innan vi tog kväll.

Tredje dagen ger oss ut igen vid 05.00 med planen att bara fiska ett par timmar innan det är dags för hemfärd. Ytterligare en kall dag, allt i båten är is! Jag envisades även denna tredje dag med wobbler då jag hade ett mål att få en abborre över 1kg på just wobbler under denna resa. Skam den som ger sig! Det tog kanske tre timmar så small det till. En fin abborre på strax över 1100g och även det målet vart avklarat!

När vi nu i efterhand summerat resan kan vi konstatera att trots att vi drog på oss varsin manlig förkylning av det värre slaget, så var abborrarna vi drog väl värt det.

Ett tiotal abborrar på över 1000g och med en topp på 1830g. Man kan inte annat än vara nöjd med en sådan toppfisk.

Ha det bra och hoppas att vi syns på sjön.

Mvh Patrik Wirenius och Perra  Vinsth / Team Sportfiskeboden Västerås ILLEX

 

Tillbaka Tillbaka

Att få fiska med de bästa: Frédéric Jullian

FishEco har skrivit en mycket bra artikel om Frédéric Jullian, och mycket annat såklart. I deras senaste nummer av magazinefisheco. Missa inte!

 

https://issuu.com/magazinefisheco/docs/_magazinefisheco_5_2016?e=3424038/40918425

Tillbaka

Gäddkungen Tero Paakki slår till med ännu en storgädda på 12.100gr och 120cm

Göta Älv ligger nästan som en spegel. Inte en vindpust och knappt någon ström alls. Teros bete landar ett par väl avvägda meter från land och efter bara fyra, fem vevtag och ett par korta pauser så smäller det. Hugget är kraftfullt och distinkt . Tero reser spöt instinktivt och driver in krokarna i käften på besten så resolut att det tjuter om linan när den reser sig ur vattnet och spöt böjer sig i en härlig båge. Fast fisk!
Fajten är relativt kort och odramatisk och efter bara ett par tunga rusningar leds en av Göta Älvs krokodiler in i håven. Fisken är 120cm lång och väger 12,100gr prick. Ännu en storgädda hår fått syna Teros håvnät.

I filmerna som följer kan vi se delar av fajten och hur Tero riggar sin Gunki ITOKA 210 för att få den att sjunka ytterst långsamt och nästan sväva fram . Det vår så han riggade sitt bete för att överlista ännu en av älvens svårtrugade storgäddor.
Fisken högg på 2,5 meters djup , bara några meter ifrån land. Tero fiskar med ett Gunki Iron T C 240 XXH ( 40-140gr) .

gädda Tero

Tillbaka

Sverige 5:a på nations VM i internationellet mete!

Sverige var nära att ta medalj i samband med nations VM i internationellet
mete som gick av stapeln i helgen .
Bland 34 tävlande nationer placerade sig Sverige på en mycket hedrande 5:e
plats, 4 poäng före stornationen Italien och två poäng före Frankrike som
är den nation som vunnit flest VM titlar genom åren.
Den två dagar långa tävlingen ägde rum i en kanotstadion i Bulgariens näst
största stad, Plovdiv. Liksom alla kanotarenor byggda i detta syfte så rör
det sig om en rektangulär bassäng på flera kilometers längd med exakt samma
djup hela vägen. Och därmed samma förutsättningar för alla tävlande . Rena
drömarenan för tävlingar i internationellt mete!

Sveriges resultat tangerar en 5:e plats från nations VM i Portugal 1993 och
är därmed ett historiskt resultat.
För att ge perspektiv så är en 5:e plats i detta sammanhang fullt
jämförbart med ett svensk lag i fotboll som tar sig hela vägen till
slutspel i champions league och lyckas med bedriften att ta sig vidare genom
gruppspelet . En smärre sensation alltså.

Som vanligt träningsfiskade laget på sträckan under fem dagar innan själva
tävlingen som fiskas under lördag och söndag, fyra timmar varje dag.
Under dessa träningsdagar drog laget egna slutsatser av sitt träningsfiske
men fick också genom sina coacher värdefull information om vad andra länder
gjorde som verkade fungera bra.

Taktiken var att fiska ca 30m ut med matchmete och skjuta ut regelbundet tre
mäskbollar i stöten med en blandning av mäsk & jord och mycket mat i form av
fjädermyggslarver, maggots och mask. Mäskbolarna skulle kramas hårt för att
skapa ljud och undvika att få platsen invaderad av småfisk som löja och
solabborre.
Tanken var att få fiskarna att reagera på ljudet och få in dem på platsen
och börja äta . När fisken sedan var på plats så kunde man justera
mäskningen något för att inte skrämma dem. Detta fungerade näst intill
utmärkt på lördagens tävling då endast ett fåtal nationer verkade
uppmärksammat denna viktiga detalj. Efter lördagens fiske låg Sverige endast
13 poäng från Ungern som låg i topp.
På söndagen blev konkurrensen hårdare och de länder som knep medaljerna hade
uppenbarligen räknat ut att det skulle bli större konkurrens på 30meters
linjen och fiskade i de flesta fall några meter längre ut, vilket
naturligtvis är tekniskt sett svårare att bemästra. Detta gjorde att de fisk
lite tidigare än övriga lag och kunde på så sätt säkra ett toppresultat i
tidigt skede. Sverige höll emot mot men räckte inte riktigt hela vägen och
fick alltså nöja sig en med 5:e plats totalt, blott ett tiotal poäng från
medalj.
Fångsterna bestod till huvudsak av ruda och karp mellan 200gr upp till
1,5kg.
Svenska laget som sponsras med mäsk av SENSAS , använde sig av följande
mäskblandning: ca 50% terre de riviere (jord) och ca 50% av en mäskblandning
bestående av 3000 CARP FIN och 3000 GIALLA. Jorden hade som huvudsyfte att
skapa ljud för att locka fisken.
Slutresultatet blev följande: Ungern 1:a Tjeckien 2:a och England 3:a.

Internationellt mete är den överlägset största grenen inom sportfiske i
Europa och att nå en 5.e plats i konkurrens med nationer där lagen är
handplockade och består i de allra flesta fall av halvprofessionella
tävlande som fiskar 3,4 gånger i veckan året runt är en utomordentligt bra
prestation för ett land som Sverige där tävlingsmete, tyvärr, har en helt
annan status . Till skillnad från de allra flesta länderna där lagen
handplockas av en förbundskapten så finns inte samma kontinuitet i det
svenska laget eftersom man kvalar in till nästa års upplaga av VM och EM
genom att delta i 6 tävlingar året innan de aktuella mästerskapet där dem
som placerar sig mellan 1-5 fiskar VM och dem som placerar sig 6-10 fiskar
EM. Dessutom brukar de flesta länder ha en stab med coacher och en ekonomi
som inte går att jämföra på långa vägar med vad vårt landslag kan uppringa
där deltagarna själva betalar de mesta ur egen ficka och ofta har endast ett
par coacher till hjälp. Allt detta tydliggör än mer vilken prestation
svenska laget mäktade med i Plovdiv.

Det svenska laget bestod av ett gäng med mångårig rutin och stor erfarenhet
från många internationella mästerskap: Andraes Sandberg (Splash/Göteborg),
Mårten Johansson (FK Balans/Malmö); Tom Östlund (Constellation/Stockholm);
Marcus Engström (Constellation/Stockholm), Jonas Stridh (FK
Topp/Trollhättan), Sten Rickardsson(FK Topp/Trollhättan) och Mikael Tono
(Splash/Göteborg).

GO SWEDEN!!!

anddreas VM JonasVM VM laget 2016

Tillbaka

Älvgädda!

Ulf Börjesson från Fiske Journalen berättar om ett par dagars fiske med Tero Paaki och Frédéric Jullians efter Göta älvs svårtrugade krokodiler….

Läs artikeln här

Tillbaka

Rekordröding på 6005gr och 87 cm fångad i Vättern!

Björn Jirkheim från Göteborg kunde knappt tro sina ögon när han efter en lång kamp med flera tunga rusningar lyckades håva in en jätteröding på hela 6005gr och makalösa 87cm , nytt rekord på vertikalfångad röding i Vättern!
Jättefisken högg på en Illex Nitro Shad 150 i färgen Green Sprat.
Än mer otroligt är att Björn fångar ännu en stor röding på 77cm under samma fiskepass, denna fisk högg på en Nitro Shad 150 i färgen Blue Herring.

Röding

Vi ringde upp Björn och bad honom berätta mer om sin rekordfisk.
Under den korta intervjun berättar Björn att han under flera år vertikalfiskat i Vätterns klara vatten efter sjöns vackra rödingar.
Björn har tidigare varit helt ointresserad av att visa upp sina fångster på sociala medier utan har legat lågt och fokuserat stenhårt på sitt fisket. Och det har uppenbarligen gett resultat.
Först nu efter övertalning från en vän har han valt att berätta om sin senaste, helt sanslösa rekordfisk.

Hej Björn!

Till att börja med stort grattis till din magnifika röding på makalösa 6005gr och hela 87 cm.
Detta är tydligen den största vertikalfångade rödingen i Vättern och en av de absolut största någonsin.

Kan du berätta lite mer i detalj hur du bar dig åt.

Jag har vertikalfiskat efter röding en längre tid och har under denna tiden lärt mig en hel del om hur fisken beter sig och var jag kan tänkas hitta den. Sedan ska det ju självklart till en stor portion tur för att fånga en bjässe som denna men det ska också sägas att jag fick en på 77cm under samma pass, den fisken vägdes aldrig in…

Som jag nämnt tidigare såg jag en klump på botten och släppte på den. Hugget var hårt och bestämt men fisken var så tung att jag först trodde de var en stor lake eller något helt annat än en vanlig röding. Och ja- det var det ju också.

Vad högg jätterödingen på ?

Den högg på en av era jiggar , Illex Nitro Shad.
Den på 87 högg på Nitro Shad 150 i färgen Green Sprat den på 77 på en Nitro Shad 120 i färgen Herring.
Båda dessa färger är absoluta favoriter men jag har många olika färger i dessa två storlekar och även i 90 mm. Testar mig fram beroende på de rådande förhållandena. Naturliga färger har funkat bäst för mig.

Hur söker du fisken och vad har du för fisketeknik?

Ett bra sätt är att trollingfiska och kolla på lodet efter ”klumpar” på botten, potentiella storrödingar alltså. Då stannar jag båten och släpper ner hela vägen till botten. Sedan vevar jag in monotont i relativt snabbt tempo och tittar hela tiden på lodet för att se om någon fisk följder efter. Ser jag att en fisk följder efter för att sedan vika av så släpper jag ned betet så att det passerar fisken och börjar sedan veva hemåt igen. Detta tricket funkar riktigt bra även på sådana fiskar som verkar ha tappat intresse för betet.

Ett tips är också att titta efter de gamla sniporna som i sakta mak puttrar fram över Vättern, gubbarna vet precis vad de håller på med och ser du dem vända eller åka runt i ett bestämt område har de hittat något spännande.

 

Röding_Båt

Har du några specialknep du kan dela med dig?

En stor del av hemligheten är val av rätt storlek på skalle. Jag fiskar uteslutande med Nitro Shad skallar då dessa är anpassade efter jiggarna jag använder. Skallarna finns i storlekarna mellan 20-70gr och alla kan vara aktuella i olika sammanhang, allt beroende på djup och ström. Det är superviktigt att känna betet , även på stora djup. Ha koll på var det är och se det i lodet. Det finns det ingen anledning att fiska med 70gr om du fiskar på 10 meter djup och ett bete på 90mm. Men fiskar du med en 150 storlek med mycket rörelse i vattnet och 30 meters djup är det inga konstigheter att fiska med stora skallar. Jag har med mig minst 100 olika jiggar när jag fiskar och alla är färdigmonterade på olika skallar. Två andra prylar som jag prioriterar är krok och lina. Jag klipper av originalkroken som sitter på skallen och ersätter den med en dubbelkrok från Kensevada som jag fäster med häftklamma och lite pyssel. Jiggen limmar jag sedan fast i skallen.
Eftersom det ständigt vevas upp och ner håller jag väldigt högt betydelsen av att ha en problemfri lina som inte trasslar , är nötningstålig, som lägger sig fint på rullen och som rent generellt håller högsta möjliga kvalitet. Den linan jag använder heter Slide Braid. Har använt samma lina i flera år nu, utan att behöva byta eller haft några linbrott.

Björns jiggar

 

Vilket väder är bäst för att vertikalfiska efter röding ?

Värme är trevligt och bra men det är egentligen bara regn och mer än 5 s/m som hindrar mig från att ge mig ut. Jag gillar också att vara ute på morgonen, senast 07.00 ska prylarna vara i sjön.

Tack Björn och lycka till i framtiden !

Björns bästa tips

· Trolla dig fram genom vattenmassorna och studera lodet. Ser du ”klumpar” på botten så stanna upp och positionera båten och fiska på ekot.

· Låt betet gå till botten och veva monotont hem betet , utan ryck men med hygglig fart. Vänder fisken neråt igen efter att ha jagat betet så släpp betet förbi fisken och veva hemåt igen.

· Var noga med att anpassa skallens storlek till djup och ström. Du måste känna betet och se det på lodet. Du måste därför ha ett stort urval av skallar för att kunna fiska under olika strömförhållanden och djup.

· Morgontimmarna har gett bäst resultat , se till att vara på plats senast 07.00, gärna lite tidigare.

· Stanna hemma om det regnar eller blåser över 5 m/s . Annars är det bara att fiska på.

· Tumma inte på kvalitén på krokar och linor .

OBS! Fotograf är Joakim Åberg

Tillbaka

Storabborre i fallande tryck!

Dag 1.

Satsningen sträckte sig över tre dagar och med på denna var Martin Wasberg, Manuel Fyrestam, Per Stenberg, Linus Storm och Alexander Eriksson. De tre sistnämna är alla från Värmland och riktigt vassa abborrefiskare. Satsningen skulle ske i Stockholmsområdet i sjö och siktet var helt inställt på förleksborre. Man kan onekligen säga att resultatet blev lyckat med riktigt fina toppfiskar trots ett konstant fallande tryck.

Bild_1.1_Martin

Bild 1 – 1280 gr och 43 cm.

Värmlänningarna anlände en knapp timme innan solen gått ned första dagen. Martin och Manuel, tillsammans med Manuels vän Petter, var dock ute och körde från soluppgång dag ett. Vädermässigt var bra, med växlande molnighet med något hög sydvästlig vind på 4-6 m/s. Dock var trycket på väg ned, dipp från 1015 hPa inledandevis till 1005 hPa vid slutet. Fisket, inte helt otippat, var segt men vi lyckades pilla upp några fina innan kvällen kom. Ett par på runt 900 gr samt två över kilot. Den första kom runt kl. 11 och vägde in på 1280 gr med en längd på 43 cm. Se bild 1. Vi stod då bakom en lä-udde över kuperad botten. Den togs av Martin på en Gunki Whiz 4’’, se bild 2, riggad med 15 gr skalle.

Bild_2_Martin

Bild 2 – Gunki Whiz 4”.

Jiggen är ny för 2016 och har riktigt bra egenskaper. Med sin smala tail till den relativt lilla paddeln får den en mycket livlig rörelse vid redan extremt små rörelser. Jiggen är även byggd för att ge mycket vibrationer för att efterlikna just en levande fisk. Färgen på betet var Ghost Brown fiskad med korta men kvicka rörelser där betet fick dunka i botten. Andra klossen kom strax innan solen gått ned och även strax innan grabbarna från Värmland anlände där Manuel fick äran att håva. Petter hade vid detta tillfälle lämnat båten och uppankring hade gjorts på en mindre sten där det strax innan uppankring synats en riktigt bra fisk stå parkerad. Runt stenen stod mycket betesfisk men på var det helt tomt, ett gediget läge. Även denna abborre togs på en Gunki Whiz 4’’ i samma färg, riggad med samma vikt på skalle och fiskad med samma teknik. Borren vägde in på 1230 gr med en längd på endast 41 cm, se bild 3.

Bild_3_Martin

Bild 3 – 1230 gr och 41 cm.

Efter release mötte Martin och Manuel upp de nyanlända grabbarna. De var bra taggade med höga förväntningar.  Det tog inte lång tid innan båda gängen stod uppankrade på första spotten tillsammans. Målet här var dock en annan art, nämligen storgös i sista ljuset.

Manuel, som hade bra koll på denna spott, förtalade värmlänningarna att shads varit melodin för dessa gösar när de börjat parkerat sig på grynnorna. Inte ofta man får möjligheten att ha chans på riktigt stor gös vid spinnfiske. Detta är en metod som Per, Linus och Alexander ägnat en hel del tid åt förr men som kommit i glömska efter all vertikal hysteri.

Första fisken i värmlänningarnas båt kom kort efter uppankring och det var bra tunggung i Pers spö, ett Illex The Artist S210M, vilket spö! Manuel och Martin fiskade då som tidigare även lite tyngre skallar, 15 gr och uppåt, med tanke på att det blåst hårt vilket medföljer att det blir svårt att hålla kontakt med för lätta skallar. Fisken hade under dagen gillat högre fart men när 4 personer fiskade med 15 gr skallar tyckte Per själv att det kändes för regelbundet. Han ogillar generellt tunga skallar. Valet blev en Dexter Shad 15 cm i färgen Ayu. Alla visste att det fanns stor abborre i området så en 15 cm jigg kändes optimal. Bra storlek för gös och bra storlek för de lite större abborrarna. Per riggade upp med en 10 gr skalle, bara betets massiva kropp gör att betet sjunker saktare och lugnare i rörelserna. Och med en 10 gr skalle visade det visa sig ta lång tid innan betet landade på botten. Följaktligen tog Pers kast längre tid vilket en hungrig gös ej kunde motstå – efter en rejäl fajt låg en riktigt grann gös i håven – 5060 gr, se bild 4.

Bild_4_Per

Bild 4 – 5060 gr.

Per fortsatte sin teknik med Dexter shad med sakta inspinningar – något han, genom den lugna gången med lätt skalle, trodde stenhårt på. Kort efter Pers gös brände även Linus en bättre fisk vilket uppfattades efter en tydlig smäll. Kort efter Linus kontakt krokar Per återigen en bra fisk, denna gång med tydliga abborregung. Det var då nästintill kolsvart ute. Efter en intensiv fajt håvar Linus fisken och en rejäl abborre kunde synas. Vågen stannade på 1440 gr, se bild 5. Rätta melodin för kvällen var helt klart en lätt riggad Dexter shad 15 cm – ett starkt tips för att lura bland annat de större abborrarna.

Bild_5_Per

Bild 5 – 1440 gr.

Förhållandena för de två efterföljande dagarna var mindre bra. Variation med inslag av regn och sol tillsammans med konstant ändring i vindriktning. Här skall även tilläggas att dag två inleddes med ett tryck på strax ovan 1000 hPa för att under kvällen tredje dagen ligga på låga 980 hPa.

 

Dag 2.

Dag två började relativt segt som förväntat, några mindre borrar togs men inget nämnvärt. Första bättre kom efter cirka 2 timmars fiske och den stod Linus för. Under de första två timmarna hade fisket bedrivits i en del av sjön som höll otroligt mycket betesfisk. I anslutning till betesfisken stod det abborre i branterna från 6-9 meter och det var just där dessa söktes. Efter att ha testat flera metoder och beten vid sådana spottar utan vidare utdelning föreslog Linus att de skulle åka upp närmare land för att kika hur bottenstrukturen såg ut där. En kort stund senare ankrade Per, Linus och Alexander en kastlängd från land. Bottenstrukturen såg riktigt intressant ut enligt grabbarna och efter ett par kast på nya spotten högg första bättre fisken, denna på Linus bete. Abborren tog en Texas-riggad Illex Scissor Comb 3,8” i färgen Kawashima Shrimp riggad med en 3/0 offset krok med 10g tungsten bullet, detta fiskat med ett Delivrance B2102 M Water Front Versatile spö. Fisken vägdes till 980 gr.

Efter release fortsatte fisket. Knappt en timme senare stod båda gängen ankrade med elmotorerna på ett område så att båtarna kunde fiska av utan att störa varandra. Området/spotten var en hård och kuperad ås. Första bättre kontakten kom för Manuel, men tyvärr klev fisken av kort efter hugg. Manuels dåvarande bete, en Glossy shad från Illex, stod som anledning till Pers nästa betesval. Han hade fiskat de första kasten på spotten med en Scissor komb 3.8″ som han ryckte lite yvigare och snabbare vilket genast resulterat i en smäll men inget mer. Pers val blev en Illex Ishad Tail 3.8″ i en mycket dov färg. Detta bete har en smal men veckad profil och en tunn tail med rapp rörelse samt att den är injicerad med Nitro booster doftmedel. Vid sakta lyft skapar betet enligt Per illusionen där denna vid rörelse ger ifrån sig vibrationer likt en betesfisk skickar ut micropulser. Per menar här att man kan tänka sig en fisk som konstant står och rör sig med kroppen men förflyttar sig nästinting inget. Det vill säga mycket turbulens i vattnet men ingen förflyttning. Detta är något han märkt och tipsar kan vara en riktigt effektiv metod och betespresentation. Särskilt när fisken är så pass försiktig som den var under dessa dagar. Efter kortare fiske med det nyvalda betet och metoden ovan beskriven hugger en bättre fisk. Redan på gungningarna förstod Per att fisken var stor och indikationerna var abborre. Väl i håven kunde en borre på en bra bit över kilot synas. Vågen stannar på 1300 gr, se bild 6.

Bild_6_Per

Bild 6 – 1300 gr.

Metoden kräver här att man har rätt kalliber på spö. Per körde i detta fall med sitt Illex The Artist 225 Black Ops. Ett spö med kastvikt 7-28g och som namnet anger, generellt sätt lite längre. Detta medför att han lättare med bara en mindre handledsrörelse förflyttar betet en längre sträcka – med minimal rörelse för och har full kontroll på bottenstruktur och eventuella pet. Metoden ger ofta inga tydliga hugg och med ett tryck som under dessa dagar missas många pet utan rätt känsla i spöt.

Fisket fortsatte på åsen. Uppankringar gjordes så att kasten kunde varieras så att betet arbetades in från olika håll. Martin och Manuel låg vid ett av dessa tillfällen uppankrade på ett djup av 8-9 meter vid utkanten av åsen och kastade upp mot 5-7 meter. Mycket fisk kunde synas ståendes tryckt längst botten och de visste att man vid rätt kast, med rätt bete och rätt teknik plockar fisk. Det handlar om att man vid sådana tillfällen är ihärdig. Man måste testa olika beten, riggningar och tekniker – framförallt vid de rådande förhållandena där fisket följaktligen var mycket trögt. Martin körde med en Gunki V2IB 4.1″ i färgen White Snow B F. Han valde betet just för att efterlikna betesfisken kring åsen, troligen löja. Efter en tids nötande på fiskarna krokar Martin en fisk men märker snabbt att tyngden är för stor för abborre. Efter kort men intensiv drill bryter fisken ytan. En välmatad gös på cirka 2.5-3 kg. Riktigt kul på lätt utrustning. Han använde då sitt Gunki Bushi spö S-M195 5-18 gr.

Kort efter releasen bestämde grabbarna sig för att göra en flytt. Nästa ankring gjordes på ett stort hårdparti/ås med ett snittdjup på cirka 6 meter. För ett otränat öga såg det inte mycket ut för världen men så var inte saken.  Spottar med sådana egenskaper är nämligen en optimal ståndplats för abborren innan lek med bra djup och möjlighet att gå upp och hänga rommen i bråte och växtlighet grundare vid rätt tillfälle. Här förklaras att det är just platser som denna bland annat Manuel och Martin letar efter under förleksfisket efter abborre. Ståndplatserna brukar generellt sätt vara hårdpartier med kuperad botten och närliggande djup (9 meter eller djupare). Tipset här är att ankra en bit utanför för att dänga betena upp på det något grundare partiet. Det mycket viktigt att man fiskar betet hela vägen in till båten. Huggen kommer mycket ofta precis under båten vilket de spekulerat i att absolut bäst häng inträffar där.

Området höll sporadisk fisk och liknade bland annat även flera av dem spottar killarna från Värmland fiskat på i sina hemmavatten. Det var aprilfiske och kallt i vattnet där fisket följaktligen generellt sätt är segt vilket grabbarna från Värmland ofta tacklar med långsam hemtagning efter botten. På sent höstfiske i just kallt vatten efter abborre har Linus bland annat haft framgångsrikt fiske på Illex Nitro Lightning Jerk 13 cm riggad med en Heavy Straight Jig Head 10 gr, se bild 7. 

Bild_7_Linus

Bild 7 – Illex Nitro Lightning Jerk 13 cm.

Till skillnad från många andra beten ger detta ifrån sig mindre vibrationer i vattnet samt att det går att twitcha/jerka i ett relativt snabbt tempo men fortfarande relativt bottennära. Med 10 gr Heavy Straight Jig Head så sjunker jiggen snabbt till botten och med korta snabba knyck får man en riktigt ettrig oregelbunden gång på jiggen vilket Linus tipsar kan vara riktigt hett. Det skulle även visa sig ge resultat kort efter upptackling, redan på första kastet smäller det. Vilket hugg, abborren attackerade jiggen ordentligt och efter en härlig fajt landade Linus sin första kiloskloss för resan – 41 cm och 1060 gr, se bild 8.

SAMSUNG CSC

 

Borren i text till höger 1060 gr. I mitten – 1480 gr och till vänster – 1080gr.

Fisket fortsatte på spotten där kasten lades systematiskt för att fiska av ordentligt. Det tog inte mer än 10 minuter innan Linus återigen stod med spöt i full böj. Denna gång betydligt tyngre än tidigare. Linus fiskade då för tillfället med ett Gunki Shigeki S 210 M/ML spö med kastvikt från 5-18 gr, ett lätt spö med rejäl ryggrad och snabb action. Hugget kom precis när Linus lyfte jiggen och mothugget med det kraftfulla Shigekispöt satte krokningen perfekt. Linus påstår att det är av högsta vikt att fiska med ett spö som är kraftfullt och har rygg nog när fisket bedrivs på större abborre.
Fajten var grym, hon vill inte upp och blev bara tyngre och tyngre ju närmare båten hon kom. Gunget från abborren var kraftiga och så fort Linus lyckades få upp henne ett par meter pressade hon sig återigen ned mot botten. Efter att ha åkt jojo mellan 4 till 6 meter ett par gånger låg tjockisen i håven för att sedan mäta hela 46 cm med en vikt på 1480 gr, se bild 9.

Bild_9_Linus

1480 gr och 46 cm.

Inte alltid men ofta brukar abborren inhalera masken genom att suga i sig den när den står på botten. Om man inte fiskat mycket med mask skall man inte förvänta sig en smäll eller ett kraftigt hugg på samma sätt som om man fiskar med exempelvis en shadjigg påstår Linus.
Linus fortsatte – ”Fajten är tuff, det känns på en gång att det är en bättre fisk. För någon sekund hann jag tveka på om det verkligen var en abborre och framförallt med tanke på hugget. Men känslan var ändå att det här var en bättre abborre.”

Kort efter att Linus krokat sina två kilosklossar hugger det på Manuels jigg. Han fiskade då med en Scissor Comb 3.8″ i färgen Night Crawler riggad med en 8 gr skalle. Vid segt fiske tycker bland annat Manuel generellt sätt att beten som ger ifrån sig mycket vibrationer fungerar riktigt bra. Detta resulterade i att han fiskade med just detta bete. Efter en kortare drill håvar Martin fisken. Den vägs till 1080 gr, se bild 10. Just Scissor Comb har varit sjukt bra för Manuel när det har vart trögt och då inga ”klassiska” jiggar fungerat.  Han fiskar generellt sätt inte bara Scissor Comb med jiggskalle utan även med andra metoder/riggningar som t.ex. drop shot, Carolina rig och Texas rig. Just på denna spott och med det rådande dåliga trycket så påstår han att det är lättast att fiska hem Scissor Comben men en jigg skalle. Manuel hade annars valt en Carolina rig om det hade varit slätare bottnar med (möjligtvis) vegetation eller Texas rig om det hade varit kuperad botten med (möjligtvis) vegetation. Vid rådande tillfälle bestod spottens botten av sporadiskt utspridda mindre stenar med noll vegetation samt tröga stor borrar. Enligt Manuel vill man då inte ha offset krok.

Efter releasen bestämde sig grabbarna för att låta hårdpartiet vila ett par timmar. Detta är något som de starkt rekommenderar. Ser man mycket fisk samt har flertalet pet utan att kroka dem är det ett starkt tips att man återkommer vid ett senare tillfälle då fisken är mer huggvillig.

Något senare under dagen hittade Per, Linus och Alex en liten udde på betydligt grundare vatten. Betesfisk fanns på den mycket lilla toppen och de hade sett ett par större fiskar precis 3-5 meter bortanför.

Fisket hade blivit ännu trögare med tanke på det fallande lufttrycket. valet för Per blev en Scissor comb 3.8″ i färgen Kawashima Shrimp tacklad med en offset krok. Båten ankrades upp en bra bit från fisken för att inte störa den.

Per la nästan sitt första kast högst upp på toppen för att sedan kunna droppa betet nedför kanten och rak på fisken som stod nedanför. Detta gjorde han och med minimalt pet i toppen sattes ett automatsikt mothugg. Ett sådant som man enligt Per får inbyggt i ryggmärgen efter år på sjön. Många känner säkert igen sig, man tänker inte ens på att man gör det utan det bara sitter där. Först troddes inte fisken var så stor men när den kom intill båten började den trycka hårt i ryggraden på Pers Black Ops. Kort därefter fick en grann abborre syna insidan av båten, vågen stannade på 1160 gr, se bild 11.

Bild_11_Per

– 1160.

En kort stund efter Pers borre på 1160 gr begav sig grabbarna tillbaka till det ”då utvilade” stora hårdpartiet. Vädret växlade som sagt under hela dagen och vid just det tillfället hade dimman återkommit och lufttrycket sjunkit ytterligare. Linus hade inte haft kontakt på flera timmar och bestämde sig under transporten tillbaka till hårdpartiet där hans borre på 1480 gr tidigare tagit rigga upp med en mask – en Illex Cobra Tail 5.8” i färg Watermelon Pepper med en 4/0 offsetkrok fäst på en rörlig skalle. Enligt Linus lämpar sig denna typ att skalle med just offsetkrok främst för områden där man vill fiska bottennära men gärna gömma kroken för att undvika gräs, vass eller andra vegetationer. Enligt Linus fiskas maskimitationer 9 gånger av 10 sakta och då menar han otroligt sakta. Ett kast med full kastlängd kan ta upp till 3-4 minuter att fiska hem. Linus påstår här även att nämnd skalle ovan gör sig riktigt bra till maskimitationer eftersom man får en rörligare mask på en krok som inte är gjuten i skallen eller sitter direkt på linan. Det kan vara skillnaden när man fiskar riktigt långsamt. Stand-up effekten får här inte förglömmas, man vill efterlikna en mask som står och ”pickar” i botten förklarar Linus vilket man till fullo gör med denna riggning. Det är här då även viktigt att man fiskar med mask som har bra flytegenskaper i tailen.

Under ett av de första kasten på hårdpartiet högg det på Linus nyriggade mask. Betet fick till en början sjunka till botten med mycket sakta hemtagning. Halvvägs hemfiskad stod masken uppe på en sten där Linus endast lät betet gunga utan rörelse längst med botten. Hugget var precis som det brukade vara, försiktigt inhalerad. Linus hade då sträckt lina och kände hur det blev stummare. Mothugget satt och upp kom en abborre på 39 cm 980 gr.

Abborren hanteras som övriga snabbt och släpps sedan tillbaka. Linus tog därefter ett kast i samma riktning för att återigen fiska hem sin Cobra Tail försiktigt med full kontroll. Ungefär i höjd där fisken han precis släppt tillbaka huggit smäller det på ordentligt. Hugget var både brutalt och stenhårt, det gjorde nästan ont i handen påstår Linus.  – ”Jag var så oberedd på den typen av hugg. Framförallt när jag tagit en abborre på kastet innan som sög i sig masken. Mothuggen satt perfekt när jag reagerade under en tiondelssekund eftersom jag blev så överraskad av hugget.”

Det blev tyngre ju närmare båten hon kom och likt den på 1480 gr så var det svårt för Linus att lyfta fisken från botten. Kroken satt prefekt genom överläppen och väl i håven bredde den ut sig rejält. Abborren mätte hela 45 cm med en vikt på otroliga 1580 gr, se bild 12. Ny toppfisk för dagen och satsningen.

Bild_12_Linus

– 1580 gr och 45 cm.

Kort efter att Linus krokat sin borre på 1580 smäller det på Manuels spö. Han fiskade då med en Illex I Shad tail 3.8″ i färgen green pumgold/silver riggad med en 10 gr skalle. Betet togs hem med ganska kraftiga rörelser. Här ryckte Manuel upp spöt för att sedan ta hem slacklinan. Vid denna teknik, och även vid liknande tekniker, kommer oftast hugget när linan spänts upp mot betet och väntar på att dala till botten. Efter kortare drill håvar Martin abborren som vägs till fina 1270 gr, se bild 13.

Bild_13_Manuel

– 1270 gr.

Under satsningen har Manuel annars till 90 procent fiskat med sina spön Delivrance S198 ml power finesse 2 samt Delivrance B2102 M Water Front Versatile vilket enligt Manuel täkt allt fiske.

Strax efter att Manuel släppt tillbaka sin borre på 1270 gr krokar Martin en bättre. Han körde då med en Gunki Whiz, samma bete som levererade borrarna under dag ett. Denna riggad med 15 gr skalla. Dock fiskad med betydligt mindre rörelser denna gång. Små ryck uppåt med konstant bottenkontakt. Fisken högg precis i lyftet och efter kort fajt synade fisken insidan av båten. Strax under kilot – 940 gr.

Efter framgångsrikt fiske med maskjigg fortsatte Linus fiska med sin Cobra Tail från Illex. Fisket blev allt segare ju närmare grabbarna kom kvällen vilket gjorde att det kändes rätt att fiska långsamt. Sista ankringen gjordes på en nacke/ås där grabbarna tidigare plockat ett par bättre, bland annat Per med en borre på en bra bit över kilot. Kort efter uppankring lyckades Linus kroka en bättre fisk som vägs strax efter landning till prick 1000 gr, se bild 14. En perfekt avslutning på dagen.

Bild_14_Linus

– 1000 gr.

Dag 3.

Första abborren för dagen kom strax efter uppankring. Vädret inledningsvis var mulet med dimma och nästintill vindstilla. Fisken högg på Manuels mask och vägdes till 980 gr. Nästa abborre kom strax efter att Martin håvat Manuels. Martin körde då med en Gunki mask, precis som Manuel. En Gunki Vista Worm, se bild 18, riggad med en shaky head på 8 gr. Tekniken, som Linus dagen innan bland annat tagit en abborre på 1580 gr på, var mycket små rörelser och extremt långsamt hemtaget bete. Man kan nästan säga att jiggen aldrig riktigt lämnade botten. Abborren, som vägde in på 940 gr och var 41 cm, sög i sig betet.

Grabbarna tipsar här även att det är extra viktigt att man har full spänn på linan och är konstant fokuserad, vilket Linus bland annat visat på dagen innan. Ibland känner man knappt huggen och då gäller det att man har koll på linan då denna kan ge indikation om hugg. Ett annat tips här är att man kör tunna linor, ett exempel bland annat givet från grabbarna på en riktigt bra lina är Slide Braid – en grym lina som håller färgen och är riktigt stark. Det blir betydligt lättare att känna av bottentopografin och urskilja huggen som ofta är mycket försiktiga. Detta är om inte annat något som grabbarna ger som ett generellt tips då en av nycklarna vid abborrefiske är direktkontakt. Blåser det är det även extra viktigt då man inte vill ha linfång från vinden. En tunnare lina ger även möjlighet att fiska med lättare skallar där man annars, med grövre lina, får båge på den – linan skall helst vara helt rät från spötopp till bete konstant under hemtag. Grabbarna pratar här om dimensioner på 0.08-0.12 mm.

Strax efter håvningen av Martins borre på 940 gr smäller det igen. På exakt samma bete med samma teknik. Det var ett mycket försiktigt pet och efter mothugg svarade bättre tyngd. Fisken hade egenskaper av abborregung och efter en drill på cirka minuten håvade Manuel borren. En grann abborre på 1220 gr fördelat på 43 cm. Tyvärr inte i den bästa möjliga konditionen men ändå en bra fisk. Se bild 15.

Bild_15_Martin

Bild 15 – Till vänster 1220 gr och till höger 940 gr.

Fisket fortsatte men var riktigt segt. Vinden vred kors och tvärs och vädret växlade från sol till växlande molnighet med inslag av regn. På detta hade trycket gått ned på låga 980 hPa. Manuel lyckades i alla fall nypa en kloss avslutningsvis. Vid detta tillfälle låg Martin och Manuel uppankrade på en grynna som låg cirka 1.5 meter under ytan. De bestämde att de skulle börja med att ställa sig på toppen för att kasta betena ut mot kanterna. Just då tittade solen fram genom molnen vilket ledde till att Manuel valde att sätta på en Glossy shad 3.8” i färgen Real Hasukko, se bild 16. Den har enligt Manuel ett riktigt snyggt glitter i sig och är just vid grynnor som nästan går ända upp till ytan ett perfekt bete för stor fisk. Han riggade Glossy shaden med en 12 gr skalle storlek 4/0 och fiskade betet med ganska aggressiva hopp. Efter fajten håvade Martin abborren och den vägdes till 1230 gr fördelat på endast 41 cm. Se bild 17.

Glossy_Shad_3_8tum

Bild 16 – Glossy shad 3.8”.
Bild_16_ManuelBild 17 – 1230 gr och 41 cm.
Vista_Worm_5_8tumBild 18 – Gunki Vista Worm.
Tillbaka Tillbaka

Under the bridge!

Att fiska i närheten av brofundament , sjunkna träd och dylikt kan vara mycket effektivt. Det kan du se i Perch Pro, där Team Team Illex/Gunki har fint fiske mitt inne i Stockholm  https://www.youtube.com/watch?v=NsiuvElbAfQ samt i den bifogade artikeln ”Under The Bridge”  (tack Fiske Journalen!)

 Då fisken inte är så aktiv är metoden DROP SHOT ofta oslagbar vilket visas både i filmen och artikeln.

 Några exempel på beten som används och  som är perfekta för DROP SHOT är: Illex  SUPER PINT TAIL och SCISSOR COMB  samt FIX MINNOW från Gunki.

Läs artikeln här!

Tillbaka