Under våren förberedde vi oss för att fiska i floden Warta i staden Poznan. Förhandstipsen talade om en mycket starkt strömmande flod där man skulle fiska take-a-part efter framförallt mört och björkna. Mikael och Claes åkte ner till Polen i mitten av maj och var med på en förtävling där. Det visade sig att förhandsinformationen var rätt, det var till och med mer ström än vad vi hade väntat oss. Man skulle fiska med 20-40 grams plattflöten men inte hålla tillbaka som vanligt utan släppa efter. Någon hade räknat ut att ett drift skulle ta ca 7 sekunder och att vi skulle göra ca 30.000 drift på en vecka. Nu blev det ju inte så på grund av det katastrofala regnandet i Polen under våren. Alla floder översvämmades och Warta steg till den högsta nivån på 50 år. Bara drygt en vecka innan avresa fick vi veta att tävlingen skulle hållas i sjön Malta, en roddarena mitt i Poznan. Först blev vi rätt besvikna då vi hade förberett oss bra men efter några dagar kändes det ändå rätt bra med tanke på att det hade blivit ett speciellt fiske och att vi har liten erfarenhet av att fiska i så hård ström.
Eftersom det normalt är fiskeförbud i Malta sjön var vi spända på hur fisket skulle bli. Vi fick information om 10 kg mört vid något testfiske och upp till 60 kg karp vid ett annat. Det var bara att lämna plattflötena hemma och packa ner sjöfiskeprylar för alla eventualiteter.
Vi i Splash, Anssi Lehtevä, Björn Carlström, Claes Hedström, Mikael Tono, Gyula Bercenyi och jag själv skulle tillsammans med våra inlånade coacher Emil Lindeberg, Göran Larsson och Lasse Magnusson försvara Sverige och klubben vid årets VM.
Under lördagseftermiddagen den 5 juni kom vi fram till Malta. Trots att arrangören hade sagt att det skulle vara förbjudet att träningsfiska innan den officiella träningen hade flera lag börjat träna. Danskarna fick massor med karp och vi började få lite fiske feber. VI ringde betesleverantören och ordnade lite maggots till söndagsmorgonen. Anssi, Gyula och jag gick upp tidigt och började fiska. Vi satte oss bredvid en polack som hade fiskat sedan fem på morgonen och han hade fått massor med karp. Efter ca 10 minuter fick jag ett par skimmers men sedan fick jag inte ett napp. Det hade slutat att nappa för polacken och han packade ihop. Anssi tog över min plats men fick inget. Gyula fiskade waggler och lyckades få en karp efter en god stunds fiske. Konstigt, polacken fick 40 kg under ett par timmars fiske men vi fick inget. Portugiserna en bit bort fick knappt heller någon fisk. Ja, ja tänkte vi det var bara tillfälligheter och packade ihop för dagen.
Video som visar polackens fångst.
På måndagen startade den officiella träningen och vi satt på C sektionen. Vi tacklade upp 13 meter take-a-part och jag själv och några till satte upp slider. Det var 3 m djupt på 13 meter och ca 4,5 meter på slider. Vi hade ingen speciell taktik för dagen utan det var upp till var och en att välja hur han skulle fiska. Polackerna tävlar bara en gång var fjärde år då sjön töms på vatten. Det gjorde att varken vi eller någon annan hade något bra förhandstips hur fisket skulle bli. Jag mäskade på 13 m med ca 3 dl jokers och lite frysta maggots. Ca 10 bollar med mäsk + jord och 6 bollar med bara jord. I början fick vi enstaka mörtar i hektosklassen men sedan var det dött. Efter en stund fick Claes en skimmer på bloodworms och jag provade också det och fick igång skimmersfisket ett tag och kunde till slut väga in 1,7 kg. Övriga fick sämre och vi fick bekräftat våra farhågor att det vare sig skulle bli 60 kg karp eller 10 kg mört.
Under veckan fick sedan rätt dåligt med fisk med undantag för onsdagen då vi hade mellan 3,6 – 5,5 kg skimmers och enstaka karpar. Vi märkte rätt snart genom våra egna erfarenheter och det som coacherna såg av övriga lag att fisktillgången varierade på sträckan. Vissa lag kunde vissa dagar ha upp till 6-10 kg fisk medan samma lag andra dagar hade nästan inget. Exempelvis hade italienska laget mycket bra fiske i slutet av veckan men fredagen var så dålig att Falsini nästan nollade.
Vi fick för övrigt bra hjälp av våra coacher. Emil punktmarkerade italienarna och efter några dagar blev han igenkänd direkt på morgonen och han fick privilegiet att gå in i deras box och kunde se det mesta på nära håll. Han höll så bra koll på hur många fiskar dom fick att han också fick berätta det efter träningen till hela det italienska lagets munterhet.